Snacka om tajming

Hämtade mamma...for iväg för att köa i över en timme på banken. Sen kassaservice, apotek och så mataffären....hade absolut noll lust med sånt idag.
Skulle hellre vilja ligga i sängen och typ gråta eller nåt....den där gråtklumpen i halsen börjar göra ont

På väg från apoteket till mataffären(ligger i ett köpcentrum) så går vi förbi en lottkiosk. Och då, just när vi går förbi så RAMLAR EN DAM IHOP I KRAMPER!

Min första tanke är: NEJ; NEJ; NEJ Jag vill inte!!!!!! Inte idag!!!!
Förstår inte hur mycket som ska hända när jag är i närheten jämt!

Avvaktar några sekunder....massor av folk i närheten. Många ställer sig och råglor men går nån fram för att hjälpa? NÄE!!!!!!!!!!!

Så det är ju bara att kasta sig ner på golvet, försöka vända henne på sidan. Hon krampade så hårt så jag inte lyckades lägga henne i framstupa sidoläge.
Hörde den rosslande andningen och bad lottkioskkillen ringa ambulans.
Han ringer upp och räcker mig sen telefonen!
Där sitter jag och försöker hålla i damen så hon inte skadar sitt huvud under krampen...hålla koll på klockan hur länge den pågår...hålla koll på andningen som börjar bli mera oregelbunden och hon blir blå om läpparna.
Och folk bara står och glor!!!

Efter mycket om och men kommer ambulansen i alla fall.Kändes som en evighet.

Ja sen var det bara att ta mamma under armen och vandra vidare för hennes inköp.
Kom hem till en väntande man på altan...hade ingen nyckel och han är så van att jag alltid har fixat lunch när han kommer hem.

Nu är han utfodrad i alla fall, och mina varor inplockade i kyl och frys.
Nu känns jag mig ännu mera som en slokande tulpan..eller nåt
Ska lägga mig på soffan....och dra nåt gammalt över mig.....frågan är bara hur länge jag kan ligga där?!?!

Kommentarer
Postat av: Linda

tänk positivt! du har ju räddat livet på någon iaf :)

2008-10-28 @ 18:39:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0