Gittzyh

Ibland jagar man upp sig själv i onödan, eller hur?
Nu har jag sovit bort mitt "syndrom" från gårdagen.
Blir lite frustrerad emellanåt, men ...äsch
Det skulle säkert sluta med att maskinen fick bo i nåt förråd efter ett tag, eftersom jag faktiskt inte har några sykunskaper

Fick ett bra tips...TEXTILLIM

Dock gäller fortfarande min frustration över tävlingskläder. Tänk om det bara kunde vara enkelt nån gång.
Jag menar jag har ju full sjå bara att försöka lära mig dansstegen!
Lägga ner en massa tankeverksamhet på nya klädregler känns bara för mycket då

Har hunnit med påklädning av ett styck man, skjutsning av två styck barn, frukost, lite plock och dusch så nu är man vild och vacker

Är på språng till mamsen för att hjälpa henne ut med soporna. Hon hade inte kunnat ta sig ut på ett par dar nu....och så behövde hon näsdukar

Funderar starkt på att göra ett nytt försök med min bok i eftermiddag hahaha
Men risken är väl att det blir som vanligt med det

Såg en insändare i tidningen i morse:
"Bloggmänniskor är inte lyckliga. Dom bloggar för att få utlopp över ångest och olycka"
HAHAHAHAHAHHA

Ok, jag kanske inte är överlycklig varje sekund av mitt liv, men vem fan är det ? Bloggare eller ej.
Men såna här smågrejer får mig att le....lockar mig till skratt

En annan sak var igår kväll när sonen beställt en hamburgare i Mc Donalds drive in
I luckan står den mest uttråkade människa jag sett på år och dar....slänger till mig burgaren stänger luckan utan ett ord.
Det fick mig att brista ut ett gapskratt.....
Ibland behövs så lite.....men oftast betyder ett leende mera än ord