Vissa människor stannar för alltid!
En dag för ganska många år sen, när jag hade ett ärende till "min" kyrka så stötte jag på parkeringen ihop med en tjej...
Vi kom samtidigt och det fanns bara två parkeringsplatser kvar.
"Ibland ska man ha tur" utbrast hon med ett stort leende.
Hon var klädd i träningstaights, en top med "Rebook" på bröstet och joggingskor.
Antagligen var hon på väg till(och inte från) en träningsrunda för hon var så snygg i håret och välsminkad.
Nästa gång jag såg henne var även det på samma parkering. JAg var på väg ut från kyrkan och hon in...klädd i skyhöga klackar, kort kjol och fräck top. Även denna gång så himla snygg!
I en galge över axeln hade hon slängt en prästkappa.
Aha!! Jag visste att kyrkan nyligen anställt ny personal av div slag....antingen var hon det eller fru till en av de nya prästerna.
När så kören jag var med i skulle sjunga i en gudstjänst så vem sprang omkring och lallade och fixade om inte den snygga bruden från parkeringen. Det var HON som var den nya prästen
Jag har aldrig varken före eller efter varit med om gudstjänster som känts så korta, predikningar som känts så lättsamma men med innehåll som man tog till sig!
Det kunde hända mitt under en gudstjänst när kören sjöng att hon reste sig och klappade takten....hon applåderade och det hände t om att hon gick runt i bänkarna och drog med sig folk och dansade runt i kyrkan.
När man än dök upp i kyrkan så var hon lika fint sminkad och stylad....modernt och fräckt klädd...med prästkragen som "smycke" runt halsen.
Hon kunde plöstligt dyka upp i en va barngrupperna och pyssla lite....hoppa in när barnkören övade och busade lite...hon ringde samtal för att höra hur man mådde när ryktet nådde henne att någon hade det jobbigt.
När min stora son väntade på mig när jag var på möte en dag, så satt han och pillade med sina "gubbkort" han samlade på och som man kunde spela med.
Då satte hon sig med honom och verkade uppriktigt nyfiken på vad det var för nåt. Hon satt där en lång stund och pratade och spelade med honom.
Han var så glad och han pratade ofta om den snälla prästen som inte verkade vara som en riktig präst
Men som dom flesta vet så är kyrkans värld en konstig värld, hon var "udda" , för modern och glad misstänker jag...blev väl för omtyckt helt enkelt. Kanske det var så enkelt att de "gamla" blev avundsjuka?
Hur som helst så blev hon utfryst!
Hon och kantorn blev kära i varandra....det sågs inte med blida ögon då de hade förhållanden redan.
Båda mådde dåligt,och till slut så fanns dom inte längre kvar i församlingen.
Dom försvann med kort varsel...
Dom lämnade ett stort tomrum efter sig!
Jag träffade på dom lite då och då.....hon fick en tjänst på annan ort och där flyttade dom in i prästgården.
Även han hade tjänst på annat håll....dom gifte sig och fick två barn tillsammans
Så en dag för ett tag sen stötte jag ihop med dom i affären.
Hon såg trött ut och berättade att hon var sjuk. Hade fått cancer.
Det kändes som ett slag i magen.
Denna underbart vackra, alltid glada människa som stod upp för vad hon tyckte och tänkte...så orättvist!
Igår....såg jag en annons i dagstidningen.
Hon finns inte mera.
Hon fick somna in i hemmets lugn och ro med sina älskade runt sig
Tänker så på hennes man, deras små barn och hennes föräldrar.
Hon hade så mycket att ge till denna världen.
Men hon ändå ge mycket den tid hon fanns här.
Hon är en av dom människor som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta.
"En ängel flög förbi, men hon lämnade sitt leende"
Vi kom samtidigt och det fanns bara två parkeringsplatser kvar.
"Ibland ska man ha tur" utbrast hon med ett stort leende.
Hon var klädd i träningstaights, en top med "Rebook" på bröstet och joggingskor.
Antagligen var hon på väg till(och inte från) en träningsrunda för hon var så snygg i håret och välsminkad.
Nästa gång jag såg henne var även det på samma parkering. JAg var på väg ut från kyrkan och hon in...klädd i skyhöga klackar, kort kjol och fräck top. Även denna gång så himla snygg!
I en galge över axeln hade hon slängt en prästkappa.
Aha!! Jag visste att kyrkan nyligen anställt ny personal av div slag....antingen var hon det eller fru till en av de nya prästerna.
När så kören jag var med i skulle sjunga i en gudstjänst så vem sprang omkring och lallade och fixade om inte den snygga bruden från parkeringen. Det var HON som var den nya prästen
Jag har aldrig varken före eller efter varit med om gudstjänster som känts så korta, predikningar som känts så lättsamma men med innehåll som man tog till sig!
Det kunde hända mitt under en gudstjänst när kören sjöng att hon reste sig och klappade takten....hon applåderade och det hände t om att hon gick runt i bänkarna och drog med sig folk och dansade runt i kyrkan.
När man än dök upp i kyrkan så var hon lika fint sminkad och stylad....modernt och fräckt klädd...med prästkragen som "smycke" runt halsen.
Hon kunde plöstligt dyka upp i en va barngrupperna och pyssla lite....hoppa in när barnkören övade och busade lite...hon ringde samtal för att höra hur man mådde när ryktet nådde henne att någon hade det jobbigt.
När min stora son väntade på mig när jag var på möte en dag, så satt han och pillade med sina "gubbkort" han samlade på och som man kunde spela med.
Då satte hon sig med honom och verkade uppriktigt nyfiken på vad det var för nåt. Hon satt där en lång stund och pratade och spelade med honom.
Han var så glad och han pratade ofta om den snälla prästen som inte verkade vara som en riktig präst
Men som dom flesta vet så är kyrkans värld en konstig värld, hon var "udda" , för modern och glad misstänker jag...blev väl för omtyckt helt enkelt. Kanske det var så enkelt att de "gamla" blev avundsjuka?
Hur som helst så blev hon utfryst!
Hon och kantorn blev kära i varandra....det sågs inte med blida ögon då de hade förhållanden redan.
Båda mådde dåligt,och till slut så fanns dom inte längre kvar i församlingen.
Dom försvann med kort varsel...
Dom lämnade ett stort tomrum efter sig!
Jag träffade på dom lite då och då.....hon fick en tjänst på annan ort och där flyttade dom in i prästgården.
Även han hade tjänst på annat håll....dom gifte sig och fick två barn tillsammans
Så en dag för ett tag sen stötte jag ihop med dom i affären.
Hon såg trött ut och berättade att hon var sjuk. Hade fått cancer.
Det kändes som ett slag i magen.
Denna underbart vackra, alltid glada människa som stod upp för vad hon tyckte och tänkte...så orättvist!
Igår....såg jag en annons i dagstidningen.
Hon finns inte mera.
Hon fick somna in i hemmets lugn och ro med sina älskade runt sig
Tänker så på hennes man, deras små barn och hennes föräldrar.
Hon hade så mycket att ge till denna världen.
Men hon ändå ge mycket den tid hon fanns här.
Hon är en av dom människor som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta.
"En ängel flög förbi, men hon lämnade sitt leende"
Kommentarer
Postat av: I-L
Oh va fint du har skrivit! Världen är inte rättvis. Och så grym som den har blivit nu,,jag förstår inte varför?????? Cancern äter upp folk, knivar tar unga människors liv vart är vi på väg...
Trackback