Gittzyh

Tänk att få leva tills man är nästan 90 år!
Tänk att vid den åldern kunna tänka tillbaka på åren som gått med glädje.
Allt man fått uppleva, allt man hunnit med....att man gjort precis allt det man velat och inte ångrar något.
Vilken fantastisk känsla.

Tänk att vid nästan 90 års ålder veta att man aldrig gjort en människa något illa.
Att man endast spridit glädje, värme och kärlek omkring sig.
Att känna att man är omtyckt och älskad.

Tänk att få vara frisk tills man blir riktigt gammal och ålderskrämporna börjar komma....

Tänk att när den dagen kommer då det inte finns någon återvändo, få somna in i lugn och ro....i sitt hem bland alla älskade.....där det råder fullständig frid.
Det är stort.

Men så var du också en stor man, Torsten.
Met ett hjärta så stort och fyllt av kärlek och godhet att jag inte förstår hur det fick plats i din bröstkorg.
Jag känner en så stor tacksamhet att jag fått träffa dig underbara människa.
Mina minnen av dig är vackra minnen.
Jag minns alla tokiga kommentarer, alla äkta glada skratt, ditt varma leende och dina glittrande ögon.
Din stora famn som kramar om.....

Jag är också innerligt tacksam för att jag hann ta farväl.
Vi visste båda den där sista dagen att det var nära slutet.....jag satt på din sängkant och vi höll varann i hand.
Du tittade på mig och försökte le.....
Vi behövde inte säga något, vi bara tittade på varann ....och kände...kärlek och frid

Mina sista ord till dig blev: God natt Torsten, sov så gott.

Du är saknad älskade svärfar.