Gittzyh

Tre dåliga nyheter inom loppet av två dagar och dessutom en hemsk människa som måste förpesta livet för andra .....när man är som mest mottaglig=totaldepp!

Funderar och filurar...gråter och gråter....sover urkass...kan inte äta...mår illa...huvudvärk...igår kväll fick jag feber...
Värken i kroppen passar ju på att sätta in lite till när man inte orkar hålla emot....

Tappat orken och lusten för precis allting!

Nästa vecka börjar mitt körprojekt Shit i hela helvetet...hur ska jag reda ut det!?!

Om ca tre veckor är det danstävling HUR ska jag reda ut den!?!
Har tränat lite steg en gång...försökt få till lite armrörelser....men man måste träna massor om det ska va nån idé att ens ställa sig bland alla duktiga människor på tävlingsgolvet.

Jag som inte ens orkat med Onsdagstramp, inte klarat den vanliga veckokursen....och som ikväll inte tar mig till after work dansen.....

I morse när jag kom på att det är fredag började jag gråta för det....har en fullspäckad helg.
Vet inte riktigt hur jag ska reda ut detta....

Nu har jag i alla fall packat min väska och förberett för en visning i morron.....innan dess är det enhetsmöte.
Och efter lördag kommer söndag....då står det ännu mera i min kalender.....suck
Det värsta är att det är saker som jag i vanliga fall tycker är roligt....som jag bli glad av och gör mig förväntansfull....

Igår kväll sov jag när Kicka kom hem från sin klassfest, fick be sonen hämta henne för jag kände att jag var tvungen att lägga mig.
Idag har jag inte varit utanför dörren, sovit i princip heeela dan. Vilket slöseri!!!!

Dåligt samvete som attan.
Det finns ett par som blir så ledsna när jag är ledsen att dom ger mig presnter så att jag ska bli glad igen.
Vilket får mig att känna press ....bli ännu mera ledsen...och samvetet gnager ...kanske det som ger mig huvudvärk.
Ett av mina "problem" kan jag inte göra något åt....det måste helt enkelt ha sin gång...
Ett annat skulle jag kunna skita i om jag inte var så känslig och tog åt mig ....det här med att alla alltid har ett val...jag skulle kunna välja att inte bry mig....men jag KAN bara inte...
Dom andra två håller på att slita mig sönder och samman....påverkar hela familjen och jag har inte en aning om hur vi ska kunna lösa det!

Tror jag är lite manodeppresiv faktiskt.....oftast är jag glad och kan se positivt på saker och ting....men så händer nåt som får mig på fall. En olycka kommer ju sällan ensam, så oftast händer flera dåliga saker samtidigt....och då blir jag jättedeppig.
Men jag måste få gråta, älta och sörja för att kunna vända på saken...kunna försöka hitta en lösning...kunna se ljust på framtiden igen
Jag måste helt enkelt gå in i mig själv.
Därav inte sagt att jag inte behöver vänner. Även om jag inte orkar umågs när jag är i den här perioden så är det gott att veta att det finns några få som bryr sig, som orkar vänta och som finns kvar gång efter gång..

Denna gång är det två personer som skickar sms, mail, skriver på msn....två personer som visar att dom är verkliga vänner.
Som förstår utan att egentligen veta, att något är på tok eftersom jag inte bloggar som vanligt...inte uppdaterar på facebook som jag brukar....
Som inte tjatar om att jag ska komma ut, att allt kommer ordna sig....bara små vänskapsord lite då och då
Den ena berättar om sin vardag och lite av varje....det känns så skönt att få ta del av hennes liv även om jag inte orkar träffa henne just nu.
Ni vet båda vilka ni är!!! Jag är så tacksam för att ni vill vara mina vänner och jag älskar er!