Gittzyh

Det stramar åt kring Modershjärtat emellanåt

Ibland rullar vardagen på alltför fort och jag hinner inte med att tänka på allt som jag borde....på eftermiddagen idag t ex började jag nästan gråta. För att jag glömt att tala om för min stora son att han måste hämta sin post en trappa ner i en brevlåda!!!
Han är ju van att få sin post genom dörren, rakt in på hallgolvet.
Det började med att några "jobbgubbar" ringt på och upplyst om att dom kommer på måndag morron kl 7.00 för att byta golv. Dom undrade varför han inte svarat på vilka golv han vill välja, dom hade ju lagt TVÅ lappar i hans brevlåda!!!
Stackars lilla vännen....så dum jag kände mig. Mitt fel

Sak nr 2 gäller min dotter som trots sitt humör är en av de mest givmilda och omtänksamma människor jag känner. Trots att hon sällan får något tillbaka.
Hon ställer upp både för familj och vänner och finns där när det verkligen gäller.
Ikväll fick hon veta att en "kompis" är jättesjuk och ligger på sjukhus....hon kastade på sig skor och jacka och gav sig iväg till sjukhuset med orden: Jag vet hur det känns att ligga där sjuk och ledsen och INGEN kommer och hälsar på!!!!
Trots att denna "kompis" sviker om och om igen....kommer inte när dottern själv är sjuk, inte ens på födelsedagsbjudningar eller för att trösta när K är ledsen.

Det var då jag kände att det nästan gjorde fysiskt ont i mig....känner ju så väl igen mig!
Alla råkar vi någon gång ut för att man pga olika anledningar för någon annan illa, oftast utan att egentligen menar det.
Men att kunna be om ursäkt och stå för sin handling är stort....att inte kunna få ursäkten mottagen och kunna gå vidare suger verkligen!!
Att ge av sig själv till vänner och familj utan att kräva någon motprestation är stort....men att verkligen aldrig få nånting tillbaka suger!

Ta er en tankeställare där ute...är ni "egon"?!
Delar ni med er?
En liten blomma, en liten present, ett litet kort eller meddelande t ex sms betyder mycket!
Men ett vänligt ord, en kram och ett leende kan få en skitdag att vända till en dag av guld!
Och hur mycket krävs det av dig?!
ATT DU VERKLIGEN MENAR DET!!!!!
Tänk efter...kan du hjälpa till att förgylla någons liv om så bara för en liten stund....GÖR DET....jag tror du har igen det på något sätt.

Själv ger jag ofta bort små presenter trots att ekonomin är kass, så det kan man inte skylla på
Jag talar ofta om för folk hur mycket dom betyder för mig, ger små komplimanger eller ett ord på vägen.....och vet ni vad? det ger mig själv minst lika mycket när jag ser den där lilla glimten i ögonvrån på mottagaren.

ÄLSKA MIG MEST DÅ JAG FÖRTJÄNAR DET MINST, DET ÄR DÅ JAG BEHÖVER DET BÄST!
Kärlek till er alla