Alla dessa underbara familjer...

Två gånger under samma dag har jag fått höra vänner som är så ledsna och känner sig övergivna, svikna av sina familjer. JAg har fler vänner som jag vet har det ungefär likadant.
Varför blir det så här? Hur elaka kan människor bli?! Det är ju ändå deras eget kött och blod, man ska hålla ihop ju.
Nu träffar ju inte jag mina syskon speciellt ofta! Inte ens på storhelger....jättesynd. Jag skulle vilja men alla har sååå mycket att göra och har inte tid. Dom vill väl inte helt enkelt....
Men jag brukar åtminstone ringa ibland. Fast sällan ringer nån av dom till mig. Vissa av dom inte ens vid födelsedagar.
När jag ringer och meddelar att deras mor fått hjärtinfarkt och ligger på intensiven säger dom...HÄLSA!
Nåja... JAG skulle aldrig kunna lämna min mamma och pappa i sticket. Och så länge jag orkar ska jag fortsätta försöka hålla kontakten med syskonen.
Men jag tror , och hoppas, att min familj aldrig skulle bli så elaka som vissa andra!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0