Första gången avklarad
Hemma från körövningen.
När jag väl började sjunga så kände jag hur endorfinerna började rua i kroppen
Kände igen den känslan. Man blir sååå himla glad av gospel.
Och 70 personer i kören....tänk att stå mitt bland alla dessa...underbar känsla.
Men jag vet inte riktigt vad det är....kan inte sätta fingret på det...men nåt är det
Som saknas för att jag ska känna det där riktiga lyckoruset som jag känt förut när jag sjungit
Liiite för kyrkligt var det nog också .....är van vid mycket sprall och bus....sjunga och gå hem
Men nu var det prat om att vi ska sprida hopp och glädje...vilket är viktigt iofs...
Vi ska varje vecka få ett ord på vägen med oss hem
Dagens blev typ:
Oroa dig inte för morrondagen, varje dag har nog av sina egna bekymmer
Jättebra!
Men jag är inte van att få läst ur biblen eller så vid en körövning
Och som "läxa" skulle vi gå hem och verkligen fundera på dessa ord och dess innebörd
Jag trodde vi skulle gå hem och öva på sångerna vi lärt oss idag
Men men ibland får man ta det onda med det goda 
Fick stanna kvar också...för "fröken" ville prata ....om julkonserten vi ska ha. Inte mycket hon hade koll på fast vi pratat på telefon flera gånger hahaha
Hamnade mitt i "styrelseval" när hon ville prata, så nu vet jag vilka som är styrelsemedlemmar ...före alla andra hahaha
Nån som är nyfiken? 
