Gittzyh

Stress som vanligt denna morron...måndag och mycket att göra efter helgen.
Svabba golv som inte hanns med i lördags och lite plock i hyllor osv...och så ta hand om dagens skörd innan första kunder trillar in.
Sen har det rullat på i en rasande fart....den ene är inte den andre lik och man får möta mycket olika sorts människor varje dag. Men jag bemöter alla med ett leende och gör mitt bästa för att försöka hjälpa.

Nu sitter jag här med fötterna upplagda och vilar mig lite på lunchrasten...vilken snart är slut.
Halva dan kvar...sen återstår jobbet hemma.

Näe, nu satt jag och dagdrömde igen!!!!
Åh vad jag saknar mitt jobb! ATT JOBBA!!!
Jag skulle inget hellre vilja än att bli så pass frisk så jag kunde återgå till arbetslivet igen.

Men som arbetsmarknaden ser ut idag så kan jag skatta mig lycklig över att en gång ändå fått vara en del av det. Det finns ju dom som går ett helt liv utan att yrkesarbeta.
Jag har ju fått prova på hur det känns och har mina minnen att leva på.

Och sjukpensionär ett ju också ett jobb...typ.
Vissa dar är det ett halvt dagsverke bara att kunna tvätta sig, klä på sig. Man får laga middag i omgångar för att man måste vila emellenåt.
Sen blir det lätt så att man blir jourhavande medmänniska pga att man oftast finns tillgänglig...har erfarnehet och har lyckats utveckla ett gott lyssnaröra och stora mått medmänsklighet och empati.

Sen ska man hinna med lite sjukgymnstik...vila....och att bara vara människa själv.
Och det kan vara ett jobb ibland att snyta näsan och torka tårarna när man tycker synd om sig själv och försöka se något positivit i varje dag!
För varje dag är unik....varje dag man vaknar och inser att man fått ett liv till skänks och hur det än gestaltar sig så är det upp till dig att göra det bästa av det!

Jag försöker verkligen ta tillvara på alla dom små ögonblicken....och idag är en sån dag!